Är begreppet fine dining uttjatat? Så frågade sig Niklas Ekstedt på Twitter för ett tag sedan. Eftersom Niklas är en flitig twittrare (@NiklasEkstedt) och en känd person så är jag säker på att han fick många reaktioner på frågan.
Min reaktion, som jag även delade med mig av till Rickard Nilsson, även han en flitig twittrare (@Rikard_Nilsson), var att fine dining kan ses på flera sätt, inte bara det vi är vana vid att tänka på som vacker, god mat i ofta ganska små mängder på fina krogar utan även utifrån ordet “fine”. Fine kan betyda både riktigt bra men även mediokert bra, i princip OK. Skulle man lägga en sådan betydelse i begreppet fine dining så skulle det plötsligt bli en ganska trist upplevelse. OK mat i hyfsad miljö - vem går igång på något sådant?
Nej, vore det inte bättre att prata om “Great dining”!? Något som kan omfatta både klassisk fine dining med fantastisk mat i fina salonger och enkel mat i solen på en brygga. Eller vilken annan fantastisk måltid som helst egentligen.

Alla har vi väl upplevt sådana fantastiska måltider i vårt liv, oavsett om det har varit på stjärnbeströdda krogar, i ett gathörn i någon exotisk stad, en kväll med lite vin och något schysst tilltugg i glada vänners lag eller… ja, exemplen är många men alla handlar de om samma sak. En upplevelse med ingredienser som exempelvis miljö, humör, sällskap, överraskningar, ljud, färger, mat och dryck. Det ena går inte att skilja från det andra. Även om inte alla delar är perfekta varje gång, så väger olika delar upp brister i andra vilket gör att det är helhetsupplevelsen som vi ser som fantastisk.

Jag skulle gissa att det, runt om i landet, finns mängder av öppnade flaskor av märklig semestersprit, ni vet den där fantastiska ouzon eller rakin som ni drack när ni var iväg, och som ni nu inte skulle ta i med tång efter att ha testat den i ett försök att uppleva samma känsla igen. Inte sant? Samma sak gäller säkert för kryddor som köpts, men som aldrig kommer till användning för “det blev inte riktigt samma smak”.

För även om jag älskar en bra fine dining-upplevelse så är det sällan de enskilda beståndsdelarna i rätten jag minns (även om jag har ett nästan sjukligt intresse för just dessa) utan känslan, när jag tar del av det kockarna skapat och låter mig överraskas och glädjas. DET - är great dining för mig, likaväl som när jag gläds över att få se bra, fräsch och rolig streetfood tillagas och sedan njuta av den.

Great dining kan inträffa när som helst, var som helst. Vi kan inte återskapa känslan igen eftersom det var en helhetsupplevelse där och då. Men vi kan skapa förutsättningar för nya fantastiska upplevelser genom att lyssna på oss själva och andra och ta in vad vi tycker om. DET - vill jag göra för mig själv och andra framöver.

By the way… som Rikard frågade:
Har någon ett bra svenskt uttryck för “Great dining”?