Laos - ett land av oändlig skönhet och extrem fattigdom, är relativt okänt bland svenskar, åtminstone om man jämför med grannarna Thailand och Vietnam, dit vi numera åker på samma sätt som man gjorde till Mallis vid tidpunkten för första Sällskapsresan-filmens premiär.
För tolv år sedan var jag där, innan barnen föddes, och förundrades över den nästan overkligt vackra naturen och det lugna tempot i landet. Nu, när barnen har vuxit upp en del och kan klara lite strapatser (David är 11år, Adam snart 9 och Julia fyller är 6,5 - de halva åren är viktiga i dessa åldrar…) så bestämde vi oss för att åka dit igen.
Så i mitten på december checkade vi in på flyget till Bangkok och därifrån tog vi oss vidare inrikes i Thailand till Udon Thani, innan vi kunde ta bussen över gränsen till Laos.

Det laotiska köket är fyllt av läckerheter, främst baserade på grönsaker, nudlar, fräscha örter, buljonger och det allerstädes närvarande klibbiga riset. Riset är en släkting till det ris vi är vana vid och kan hittas i asiatiska butiker under namnet glutinous rice.

Kött av alla dess slag är dyrt i Laos och eftersom det är ett fattigt land används kött väldigt sparsamt av den inhemska befolkningen. En befogad fråga är då, om en vegetarisk kosthållning är vanligare där än i andra, rikare länder, men så är inte fallet.
Laoterna älskar sitt kött och behöver det. Faktum är att många lider av proteinbrist. Främst unga kvinnor drabbas av detta och tyvärr dör många i barnsäng pga just brist på järn och protein.

Detta gör laoterna till varma förespråkare av trenden from nose to tail, dock utan någon som helst trendigheti baktanke. De äter allt som krälar, hoppar, springer, flyger eller simmar. Verkligen.
Jag stötte på rätter som tex syrlig sallad baserad på en liten del biff och en bra mycket större del stekt, strimlad komage, serverad med mängder av mynta och salladslök, friterat grodskinn och en hel del mer eller mindre lika märkliga rätter. Vid ett tillfälle sprang jag på nyfångade djur som såg ut som en blandning mellan råttor och ekorrar på en marknad. Bara att ta hem och grilla!

Dessa matvanor kan tyckas märkliga för en del av oss, men vi har också en del matvanor som uppfattas som väldigt konstiga i andra delar av världen. Kräftor har samma status som insekter i vissa delar av Japan. I ljuset av det ter sig en kräftskiva ganska märklig i japanska ögon. Ja, kanske inte bara i deras…

Så det laotiska köket är fräscht, kreativt, smakrikt och nyttjar trendiga företeelser som head to tail. Hur kan man inte älska det?
Eftersom verkligen allt tas till vara på djuren så kokas naturligtvis även det sista dropparna smak ur knotor, ben, köttremsor etc och ger de mest fantastiska buljonger som de serverar i nudelsoppor, till bredden fyllda av nudlar, grönsaker, nyplockad svamp och örter, till nästan ingen kostnad alls. Hur kan man inte älska det?

Flera rätter känns igen från de omkringliggande länderna, såsom curry och de risbaserade pytt-rätterna från Thailand, örterna och fräscheten i det vietnamesiska köket och pepprigheten i delar av det kinesiska köket. Men laoterna gör sin egen variant av dem. Det är knappt någon kokosmjölk i curryn utan basen består av deras smakrika buljonger, alla örterna ackompanjeras av en uppsjö olika slags grönsaker som serveras som tilltugg, pepprigheten finns mer i grytor än i såser etc.
Man skulle kunna tro att de tagit till sig tofun då de gränsar till Kina och har ett stort proteinbehov, men ack nej. Laoterna är stolta över sin kost och ger inte upp sitt kött så lätt, även om det är dyrt för dem. Mycket ska till innan de börjar ge sig in på tofun. det är bara turister och kineser som äter den.

Turister finns naturligtvis även om det är långt ifrån så mycket som i de kringliggande länderna. Därför finns också gott om turistanpassad mat längs backpackerstråken i norra Laos. En typ av mat som både laoter och turister tagit till sina hjärtan är den som influerats av fransmännen under kolonialtiden, då delar av Laos tillsammans med Kambodja och Vietnam bildade Indochina. främst tänker jag på de fyllda baguetterna. I varje större gathörn i städerna finns en bänk fylld med nybakta baguetter, redo att fyllas med vad du önskar från en låååång lista med ingredienser. Oftast ackompanjeras bas fyllningen, tex kyckling, tonfisk på burk, omeletter etc, med sallad, grönsaker, syrade morötter och chili. Dessutom finns de mer laotiska varianterna med patéer, en skalgs bakad fläskkorv, torkat rivet fläskkött mm. Dessa delikatesser kostar runt en tia och fungerar utmärkt som frukost, lunch eller ett stadigt mellanmål. Hur kan man inte älska det?

Som synes så bjuder det laotiska köket på en stor bredd, med mängder av influenser från olika håll, men har ändå omarrangerats till att vara genuint laotiskt. Och som vi alla vet så smakar maten extra gott i vacker miljö så... att sitta och sörpla på en kryddig nudelsoppa medan man spanar ut över Mekong-floden och njuter av den nedgående solen. Hur kan man inte älska det? Jag tror jag måste tillbaka snart igen…